PS Bör kanske påpeka att jag inte gjort den själv utan fått den tillsänd från en person med bättre kontakter än jag…

PS 2 Med anledning av kommentarer om att (s) tog fram FRA-lagen: Det är lyckligtvis inte sant. Vi gjorde mycket annat dumt (se vad jag tyckt om det här eller här), men FRA-lagen stoppades under s-regeringen. Så här skrev Thomas Bodström i DN: ”Under den socialdemokratiska regeringen arbetade tjänstemän på försvarsdepartementet på en lag om signalspaning, för att ge FRA tillgång till kabeltrafik. Men vi gjorde aldrig tjänstemännens förslag till vårt. Anledningen var enkel. Förslaget byggde på att samtliga telekommunikationer som förs över Sveriges gräns ska vara tillgängliga för FRA. Dessutom brast det ordentligt i fråga om rättslig oberoende kontroll i förhand och efterhand.”

Det finns inget jobbigare. Ingenting är så svårt som samtalen från äldre och anhöriga som inte är nöjda med vården. Men ingenting är viktigare.

Dessa samtal ger uppslag och idéer, samtidigt som de ökar engagemanget i dessa frågor. Samtalen är ofta långa, men det är inte konstigt med tanke på att de som ringer är upprörda eftersom de hamnat i kläm, skickats runt eller inte upplevt att deras anhöriga (för oftast är det barnen till de äldre som ringer) fått den vård och omsorg de behöver.

Nyss ringde en kvinna för att berätta om vad som hänt med hennes pappa efter att han ramlat i början av sommaren. Pappan får, av allt att döma, bra vård på USÖ men när det kommer till bemötandet och möjligheten att påverka brister vi (Örebro kommun). Jag hoppas att kvinnan ringer till någon som har möjlighet att påverka (det är frustrerande att vara i opposition…) och att det löser sig för henne och hennes pappa, men det var några saker jag tog med mig från samtalet och som vi måste diskutera vidare:

1. Hur ökar vi den verkliga valfriheten för äldre och deras närstående? Om man är orolig för att den enda plats på vårdboende man kan få ligger långt ifrån både närstående och det område man tidigare levt i ökar oron och därmed försämras hälsan. Det borde vara möjligt att låta folks bestämma själva var i kommunen de vill bo när de behöver en vårdboendeplats.
2. Hur minskar vi antalet flyttar? Kvinnan och hennes pappa var båda oroliga på grund av att de nu blivit utkastade från rehabplats pappan legat på och nu var de oroliga för att behöva flytta runt (pappan blev snurrig redan när det började diskuteras att flytta).
3. Hur kan vi öka tryggheten för äldre som behöver mycket vård och för deras närstående? Jag vet att vi kan erbjuda mycket vård i hemmet, att ingen (egentligen) ska behöva ligga ensam och att det i de allra flesta fall fungerar alldeles utmärkt med vård i hemmet; att den äldre kan stanna i tryggheten i sin lägenhet men få hjälp med det som behövs. Men jag tror inte att de flesta örebroare litar på det.

Jag har tidigare skrivit om att äldrevården behöver en ”trygghetschock”, och jag blir bara mer och mer övertygad om detta. Känslan är nämligen minst lika viktig som ”verkligheten”. Även om vi skulle veta att alla får precis den vård de behöver så är det ett problem att människor oroar sig. Oron i sig är ett hälsoproblem. Därför tror jag att äldrevården i Örebro behöver en “trygghetschock” med bred politisk enighet.

”Trygghetschock” kan låta drastiskt (och motsägelsefullt) men jag tror att det krävs rejäla insatser för att örebroarna ska uppfatta att något viktigt händer. När vi vet att många örebroare är oroade för om de får tillräcklig vård och omsorg när de blir äldre kan vi inte bara ägna vår tid åt att diskutera långsiktiga lösningar. Det krävs handling nu. Allt annat bidrar till oro, otrygghet och sämre hälsa. Det har ingen råd med.

Men tyvärr är läget låst. Den högerkoalition som styr Örebro (folkpartiet, miljöpartiet, centerpartiet, kristdemokraterna och moderaterna) verkar inte vara intresserade av att ge tydliga besked i dessa frågor. Men skam den som ger sig: för kvinnans och hennes pappas skull ska jag självklart fortsätta försöka. Och efter 2010 törs jag lova att mycket kommer att förändras till det bättre.

Härom dagen studsade vi högt på jobbet (det socialdemokratiska oppositionskansliet). Moderaten Kent Persson hade nämligen bestämt sig för att på sin blogg angripa oppositionsrådet Jonas Karlsson i flygplatsfrågan. Och angreppet var rätt hårt, vilket var särskilt förvånande eftersom jag vet att Jonas och Kent pratat om flygplatsfrågan och då varit överens om det mesta: bland annat att det krävs tydliga besked om att flygplatsen är viktig (även från Örebros kommunledning).

Förmodligen är den grundläggande enigheten kring flygplatsfrågan också skälet till att Kent Persson tog bort sitt blogginlägg redan dagen efter. Han insåg väl själv att det blev lite fånigt att ”koka soppa på en spik” i en fråga där han var överens med den person han angrep…

Men idag (fredag) var det inte bara NAs ledarskribent Dixie Eriksson som tog i ända från fötterna (fast han hade inte så mycket på fötterna när han anklagade oss sossar för att ljugam lyckligtvis stämmer inte hans angrepp). I en debattartikel angrep nämligen Kent Persson (tillsammans med två partikamrater) återigen Jonas Karlsson.

Det där är intressant av två skäl. För det första eftersom Kent och hans moderat-kompisar har fel i sak (ska återkomma till det längre ner). För det andra för att Kent Persson så uppenbart förfallit till billigt politiskt spel. Jag vet ju, som sagt, att han är (nästan) lika bekymrad som Jonas över Örebro kommuns agerande. Men när han hade möjligheten att skriva en debattartikel och angripa en socialdemokrat så kunde han väl inte låta bli. Jag känner att jag måste citera Kents blogginlägg: ”Denna konflikt skapar oro”…”…kommer man fortsätta att koka soppa på en spik för att få rubriker i media?”

I sak är det alltså så här: I grund och botten handlar flygplatsfrågan om att en ägare, Örebro kommun, motarbetar flygplatsens utveckling. Jag tror att de flesta moderater tycker att flygplatsen är viktig (och jag vet som sagt att Jonas Karlsson haft regelbundna samtal med Kent Persson om vad vi kan göra för att säkerställa flygplatsens utveckling och hur vi kan uttrycka vårt stöd för flygplatsen – Jonas har erbjudit sig att tillsammans med Kent Persson och/eller Inger Högström skriva en gemensam debattartikel där vi ställer oss bakom flygplatsen men tyvärr har ingen av dem varit beredd att göra det).

Jag tror att Kent Persson är trängd av hur moderaterna i Örebro hanterar frågan. Jag är övertygad om att Kent Persson skulle vilja annorlunda, men i praktiken verkar det nu vara Inger Högström-Westerling som bestämmer. Eftersom Kent Persson (och Ola Karlsson) nu uppenbarligen inordnar sig i Örebro kommuns linje blir jag ännu mer orolig.

Egentligen borde vi se framåt och diskutera flygplatsens utveckling istället för att debattera hindren. Samtidigt går det inte att komma ifrån att inga frågor har fått svar, att inga lösningar har redovisats och att Örebro kommun fortfarande inte vill uttala sitt stöd för flygplatsen. Tvärtom tillkommer det nya frågor som riskerar att göra flygplatsfrågan ännu krångligare.

Sedan tidigare har vi begärt svar från kommunledningen om hur man ser på planfrågorna. Kommer man att hindra flygplatsens utveckling genom att stoppa detaljplaner i väntan på järnvägsanslutning? Kommer man att låta bli att ta hänsyn till flygplastens markbehov i den nya översiktsplanen? Kommunen kan i egenskap av det kommunala planmonopolet omöjliggöra flygplatsens utveckling oavsett vad de övriga ägarna, landstinget och kommunerna i länet, tycker. Kommer Örebro kommun fortsätta att driva kravet på att markhyran för flygplatsen ska öka med över 2000 procent? Ett krav som ytterligare försvårar flygplatsens ekonomiska situation men som framförallt riskerar att skapa stora problem i frågan om flygplatsens finansiering i länet.

Inget blev enklare av att Staffan Wermes (folkpartist och ordförande i Kommunstyrelsen i Örebro) plötsligt i förra veckan kom på att Örebro kommun ska ta över ägandet av flygplatsen. Varför ska resten av länet och landstinget bidra till flygplatsen om Örebro kommun ensam är beredd at ta kostnaden? Och hur trygga tror ni att företag och andra som är beroende av flygplatsen blir om hela ansvaret ska ligga hos någon som inte ens är beredd säga att den är viktig för jobb och företag.

Så här på fredagseftermiddagen kan man alltså summera den senaste veckans händelser kring flygplatsen: fortfarande inga svar från Örebros kommunledning; oklara signaler från moderaterna om vad de egentligen är beredda att göra för att säkra flygplatsens framtid och en ledarskribent (Dixie Eriksson) som tydligt kommit ut som anhängare av Örebros kommunledning. För att vara en veckas händelser är det inte dåligt…

Maj Wechselman skriver i Aftonbladet om utrikesminister Carl Bildt (m) och hans minst sagt skumma affärer. Wechselman är inte alltid något sanningsvittne men hon har rätt i beskrivningen av Carl Bildt. Fortfarande, som utrikesminister, har han placeringar i ett Legg Mason, som äger en av USA:s största porrföretag. I KU hävdade han att han ägnade sig åt etikfrågor/”Public governance”. Erotik, sensuella bilder, vågade bilder. Många namn har man hört, men ”public governance”? Den var ny.

Fast egentligen borde man vara glad över den placeringen. Porr har åtminstone i de flesta fall, åtminstone i någon grad, någon yttre likhet med kärlek. Det är kort sagt bättre än mycket av det andra Bildt ägnat sig åt: Bildt har inte haft några problem med att liera sig med multinationella företag inom vapenbranschen som lobbar för att starta krig. Inte heller att ha styrelseuppdrag i företag som samarbetar med militärdiktaturer som mördar sin egen befolkning (bland annat för att gynna Bildts företag). Och han har självklart inget emot att vara inblandad i skumma affärer med ryska skummisar.

Han är alltså utrikesminister i Sverige. En gång i tiden var Sverige berömt för att stå på de små ländernas sida, för att stå upp för mänskliga rättigheter och förtryckta folk. Men det var förr. Nu är ledstjärnan något annat. Ett gyllene dollartecken, sannolikt. Det är nog det som är de ”nya moderaterna”.

PS Rubriken anspelar på ett skämt som Wechselman citerar: ”Följande skämt går mellan svenska journalister: –Vet du vad som är skillnaden mellan Gud och Carl Bildt? – Gud tror inte att han är Carl Bildt.”